Just nu känns livet så märkligt. Vissa dagar är det bara ett skönt flyt, allt fungerar, det känns riktigt bra. och sen välts allt omkull igen. Det skall bli sååååå skönt när man kan börja om på nytt med det nya riktiga livet. Det här mittemellan läget är bara jobbigt.

Har idag lyssnat till en mycket inspirerande människa. Manuel Knight. En man som är uppvuxen i USA, utbildad och arbetat som elitsoldat i marinen och idag håller föredrag om att jobba som team. GRYM!! Helt otroligt bra. 3 timmar som bara flög iväg. Det var allvar blandat med många, många skratt. Han var helt otrolig. Får ni någonsin chansen så gå och lyssna på honom.

Hela sommaren har vi väntat, våndats, gråtit, hoppats. Idag skulle vi då äntligen få besked. Min mamma fick i början av sommaren reda på att hon hade fått en tumör, det var cancer. Läkaren på vårt lilla sjukhus här gav i princip inget hopp alls, utan började diskutera hospice. På stora sjukhuset, där experterna finns lät det lite annorlunda, och mer hoppfullt, men det vågade vi inte tro. Nu har hon fått fyra cellgiftsbehandlingar och idag skulle de kolla hur det verkade. Inser nu att man varit enormt spänd hela dagen. När samtalet till slut kom så var det en stor, stor lättnad. Det ser bra ut!! Mycket återstår, en operation och fler behandlingar, men det ser bra ut!!! Tänk att några få ord kan förändra livet så mycket. Nu finns det mer än hopp, nu finn sdet liv. Nu är det dags attt ta nya tag och fokusera mot nya mål, mot livet istället för döden. Så underbart!!!

Yes! När jag kom hem idag så låg det en avi från Posten om att paketet med kläderna från den underbara affären jag hittade i Barcelona hade kommit. Ja, jag hittade inte affären, utan blev introducerad in i denna ljuvliga affär av den bästa Barcelonaguide man kunde ha med sig. Kunde allt om alla affärer och mysiga ställen. Glad ihågen åkte jag raskt upp till posten, enbart för att inse att den låg inte kvar. Det var inte bara det att posten var borta, hela huset var rivet. Jag åker förbi där minst en gång varje dag, men tror någon att jag hade en tanke på det när jag åkte dit? Nåja, hittade till nya fina postkontoret och vad möter man därinne? En riktigt tråktant!! Ingen postpingla där inte!! Klockan var kvart i sex, och på lappen stod det i och för sig att det finns för hämtning efter klockan 18, men tror ni att hon ens kunde kolla om det var där? Hallå!! det är ju mitt paket med de underbara kläderna??? De är åtminstone värda ett leende? Nej, då inte häxan surtant inte. Så det var bara att vänta och komma tillbaka när klockan slått 18.00. Samma surtant.. inte ett leende. Då blir jag liiite överdriven, ler hjärtligt, tackar så hemskt mycket etc. Det var nästan så jag sa Ha en underbar kväll, men insåg att den ironin förstår hon inte ändå. 

 Nåväl, kläderna kom, allt var med och de passade perfekt, så nu skiter jag i surtanten!!

Shopping är verkligen som balsam för själen. Kompisen sa för några dagar sedan att jeansen hängde på mig. Jo, jag har ju gått ner några kilon efter den något vansinniga sommaren så det kanske stämmer. Så idag vara jag ju bara tvungen att köpa nya. Härligt, en storlek mindre än tidigare, men det kanske är vansinnigt för om två månader så passar de väl inte längre. . .

Annars har det varit en skön dag, varit och fikat hos goda vänner. Fått både skratt och allvar, skönt med båda delarna.

Söndag morgon och grabbarna vaknar redan vid åtta. Vad skönt då att de är gamla nog att gå upp själva. De går upp och tittar på lite tv och tar sig en macka. Under tiden kan mamma sova kvar en stund. Passar perfekt för mig. Visst, man stensover ju inte, men slumrar gott i alla fall. När jag nu har masat mig upp och sitter med första koppen kaffe så vill de gå ut. De är superpigga och skall ut och åka rollerblades. Perfekt. En het kopp kaffe, nyhetsmorgon på tv och lite blogg. Sen om ett tag så kan jag tänka mig att göra lite käk. Då blir det som frukost för mig och lunch för dem. Strålande solsken ute idag så man borde gå ut och ta en långpromenad… Men jag behöver ju köpa ett par nya stövlar. Tänkte åka och fika hos kompisar också, om de är hemma. Kanske kan fika ute så blir det lite luft i alla fall. Får ta tag i det där med promenader och övrig träning sen. Undrar när ”sen” är?

Hur delar man upp ett hem? Nu börjar det bli dags att göra det här. Vem tar den skålen, vem tar brödrosten, mikron, gafflarna m.m Fy vad det är jobbigt. Allt är ju mitt!! Nej, klart det inte är det, det är ju vårat, men när ”vårat” inte längre finns så måste ju allt delas upp. Alltså blir jag av med halva mitt hem. Åtminstone känns det så. Nej!! Stopp, det är mitt. Ta inte! Men jo, så blir det. Får försöka hitta det roliga i att köpa nytt. Det var ju kul en gång, när man startade sitt första egna hem. Kanske är det den känslan man skall försöka hitta?

eller är den inte det? Skulle just nu kunna tänka mig ganska många olika sätt att hämnas på. Men är det egentligen den rätta vägen? Vem vinner på det? Gör jag det, eller är det så att det står två förlorare i slutändan? Men, åh, visst hade det kännts skönt? Bar en liiiten hämnd? Tänk vad hjärnan klarar av att tänka fram så många olika sätt att hämnas på. Tänk om man kunde lägga all den tankeverksamheten på annat. Nej, jag kanske inte skall tänka mer på det. Hörde på radion häromdagen att den bästa hämnden är att inte bry sig utan bara leva vidare och stråla!! Så då gör jag väl det.

Lilleman vaknade och hade huvudvärk idag så vi fick stanna hemma. Nu har halva dagen gått och frågan är  om det inte snarare är vård av sjuk mamma istället för vård av sjukt barn. Han är betydligt piggare än mamma…. Nu har jag klått upp honom i Fia med knuff så nu känns det lite bättre förstås. Snart dags att ge sig in i duschen, skall få besök i kväll av en kompis med dotter så det är ju dumt att lukta illa då.  Har varit rätt skönt att vara hemma idag ändå. Är ju vrålförkyld med världens huvudvärk så det skadade inte, men man är lite dålig på att hålla sig hemma.

Idag var det fotbollsträning för lillgrabben. Det är verkligen inte kul att stå utomhus och titta på en hel hög med likadant klädda småkillar som spelar fotboll. Just där fotbollsplanen ligger är ett riktigt draghål och alltid kallt. Ja, jag borde kanske tycka att det är jättekul, men jag gör inte det. Matcherna är kul, men träningarna…. NÄ! Hade lyckats få ner en ljudbok i mobilen innan jag gick så den tänkte jag lyssna på, men nej, det var urusel kvalitet så den gick inte att lyssna på. Så det var bara att sitta där och glo. Förkylningen fick sig nog en chock av kylan för den känns nästan bra. Eller så är det lugnet före stormen.